Ungdomars psykiska ohälsa – Disneydrömmen (del 2)

10723392_716059381805302_1187178543_nDisneydrömmen
I tidskriften Amelia läser jag till och med att du kan ”skapa din egen ålder”. I självhjälpslitteraturen läser jag att du kan ”skapa din egen lycka”. Fördelningen av omöjligt och möjligt följer idag en strikt linje. Alla politiska, samhälleliga och kollektiva förändringar är omöjliga. Alla privata och individuella förändringar är möjliga.” (Björk, 2012)

Nina Björk inleder sin bok Lyckliga i alla sina dagar med citatet ”Jag tror att drömmen är sann. Mirakel kan ske. Om bara man vågar tro.”. Citatet kommer från en Barbiefilm och lyfter fram en viktig del av vårt samhälle. Jag kallar den delen för Disneydrömmen, då varje Disneyfilm ger uttryck för och matar oss med budskapet, alltså att vi kan bli vad vi vill. Det gör inget var vi börjar, hur fattiga vi är eller hur svårt vi har för livets utmaningar, i slutet av dagen kommer vi att bli prinsessor eller prinsar. På något sätt ska detta även komma av sig själv, som ett mirakel. Vi kan räkna med att bli räddade av en snygg främling, och efter det är det raka vägen till baldansen, lyx, och lycka livet ut. Naturligtvis är denna sagohistoria ingen sann verklighet.

Konsekvenser av Disneydrömmen
Det är direkt skadligt att låta barn växa upp med tron att de ska bli något extra speciellt, eftersom det är ett recept på krossade drömmar och besvikelse. Nästan 16% av brittiska ungdomar tror att de kommer att bli stora TV-stjärnor, och i samma studie kom det fram att en av tio är villiga att ge upp sin utbildning för att bli kändisar.
Denna tro på sig själv och sin framtid har ersatt äldre strukturer, där ens framtid var mer förutbestämd. Det är på många sätt positivt att unga idag inte har en förutbestämd framtid, men för att det ska sluta bra behöver de unga även en bra och välanpassad vägledning. I del ett av denna serie om psykisk ohälsa gick vi igenom att ens upplevda rikedom beräknas genom att jämföra sig med grannen. Det är rimligt att anta att tonåringar på liknande sett jämför sig med denna Disneydröm, och därmed känner besvikelse.

En annan konsekvens av denna förgyllda framtidsbild är också att det blir tabubelagt med negativa känslor. Vi är lyckliga i alla våra dagar, det innebär automatiskt att vi är helt fria från sorg, nedstämdhet, ilska och ångest. Även om normen är att vi ska vara fria från dessa känslor, så är vi inte det. Både positiva och negativa känslor är en del av människans evolutionära, och adaptiva, personlighet. De fyller en viktig funktion och är en hälsosam respons i många olika situationer. Vi har byggt upp ett samhälle där naturliga känslor förtrycks och inte får visas, men att tabubelägga en del av oss själva på detta sätt leder till flera negativa utfall. Barn vars föräldrar inte lär de hur man hanterar känslor, genom att själva demonstrera hur man gör, blir sämre på det. De blir också sämre på att sätta ord på känslorna, och att förstå de. Unga behöver vuxnas stöd för att integrera deras känslor korrekt i deras identitetsutveckling. Familjeterapeuten Jesper Juul noterar i sin bok Aggression – ett nytt tabu att många av de ungdomar med aggressionsproblem som han möter kommer antingen från en familj med traumatiska inslag, eller från en familj där det var absolut förbjudet att visa känslor av ilska.

Ironiskt nog försämrar man sin psykiska hälsa genom att fly från negativa känslor. En grundpelare inom KBT är att ångestsyndrom och fobier skapas när man flyr från det man är rädd för. För att kunna hantera rädslan måste man våga se den i vitögat. Om man jämt undviker den, distanserar man sig från den och då kan rädslan växa sig större, till en fobi. Att vara rädd för vissa känslor och att försöka undvika de är alltså inget hållbart sätt att hantera dem.

Slutligen bör det nämnas att Disneydrömmen inte bara påverkar barn, utan även deras föräldrar. I vardagligt tal hör man ofta föräldrar säga att de försöker få ihop livspusslet. Kort sagt innebär det att de försöker bygga ihop ett perfekt liv, med ett inspirerande jobb, en jämställd och romantisk partner, utbildade och lydiga barn, imponerande hobbys och på sidan av ska de odla sin egen mat samt sticka söta mössor till barnen. Samtidigt ska de vara lyckliga, ha full kontroll över läget, och ha gott om tid och pengar över för en sparesa till Turkiet. Allt detta är svårt att få ihop på egen hand. Föräldrar blir stressade och kan känna sig misslyckade när de ser att de inte får ihop allt. De hann inte ta sina barn till den kulturella barnpjäsen – nu kommer deras barn inte bli lika intellektuella som grannens. Föräldrarnas stress och brist på tid kommer att påverka barnen. I slutet av dagen känner sig barn troligtvis mer nöjda med sig själva om de har lyhörda och avslappnade föräldrar, än om de har stressade föräldrar med en framgångsrik karriär, fast än de sistnämnda kanske har råd med fler kulturella pjäser.


Kapitalismen – Del 1
Disneydrömmen – Del 2
Nästa: Kroppen – Del 3

– Marielle Sterner
Följ oss på Facebook!


Annonser

2 reaktioner på ”Ungdomars psykiska ohälsa – Disneydrömmen (del 2)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s