Namninsamling: Psykologi i grundskolan!

Sammanfattning

Vi har startat en namninsamling med syfte att uppmana Sverige att kolla över möjligheterna att införa psykologi som ämne i grundskolan. För oss är det oförståeligt att ett ämne, så spännande och så viktigt, inte tas på större allvar. Psykologi är ett tungt vetenskapligt ämne och behovet av människor som är utbildade och jobbar inom psykologiska fält förväntas växa med 12% inom de närmsta tio åren.

Sveriges unga mår allt sämre enligt socialstyrelsens rapport från 2013, och oavsett vad orsakerna är vet vi tack vare olika studier att psykologisk undervisning kan hjälpa. Det har både en förebyggande effekt och lindrar symptomen hos dem som redan blivit sjuka. Psykiska sjukdomar dyker i regel upp i tonåren, och därför är det väldigt viktigt att vi sätter in förebyggande åtgärder tidigt.

I en amerikansk studie fick 28 elever i årskurs 8 testa att ha psykologi som ämne under en termin. Eleverna var i helhet väldigt glada och mycket intresserade i ämnet, och utvecklades på ett sätt som andra skolämnen inte kan utveckla elever. Bland annat ansåg de sig kunna navigera i samhället bättre, många gav upp vidskeplig tro, de sade sig förstå deras egna och andras rädslor bättre samt lärde sig att komma över sina egna rädslor.

Enligt skolverket ska våra elever få lärdom om sig själva och sin omgivning. Hur är det möjligt, om man inte lär sig mer om vår hjärna, våra känslor, beteenden och tankar? Vi anser att undervisningen inte är komplett utan psykologi.

Vi kräver
* Att regeringen aktivt jobbar för att utveckla och modernisera grundskolans ämnen genom att införa mer psykologi.
* Att regeringen utför en utredning i frågan, och undersöker huruvida psykologi i grundskolan är positivt eller inte för våra elever.

SKRIV UNDER HÄR
GLÖM EJ ATT VERIFIERA ORDENTLIGT!
Oavsett om verifikationen gick bra till eller ej kommer det att stå ”tack för att du skrev under”.
Dubbelchecka därför så att ditt namn står med.
OBS både för och efternamn måste skrivas in.

IMG_7362

Inför psykologi som grundskoleämne!

Enligt skolverket är en av skolans främsta mål med grundskoleundervisningen att utbilda eleverna med den kunskap som behövs för att hantera samhällslivet och för att kunna bygga upp en användbar karriär (Skolverket, 2011). Kunskapen som lärs ut ska också spegla kunskapen som i allmänhet finns i vårt kollektiva medvetande, och då psykologi numera kan ses som en betydande del av vår gemensamma kunskapsbas kan det vara intressant att undersöka ett införande av psykologi grundskolan. Skolverket talar även återkommande om att skolan ska vara mer än en kunskapsbas för eleverna, det ska också vara en plats där unga utvecklas personligen. De ska utveckla empati, humanistiska och demokratiska värderingar, självkänsla och personligt välmående (ibid, 2011). De ska utveckla och lära sig om sig själva, och att lära sig om sig själv och sina egna mentala processer underlättas av att ha allmän kunskap om ämnet (psykologi) från första början (Booth & Marton, 1997). Enligt Booth och Marton (1997) så gäller detta allt man ska lära sig: “in order to learn about something you have to have some idea of what it is you are learning about” (ibid, 1997, s. viii)

Psykologi är ett brett vetenskapligt fält vars forskning är av stor tyngd för samhället, då psykologiska forskningsfynd hjälper både friska och sjuka människor till ett mer välmående och kunskapsrikt liv. Forskningen har bidragit till terapier, minnes-, inlärnings- och copingstrategier, och ger individer en förståelse för hur människans tankeprocesser, känslor och beteende fungerar. Varje dag stöter vi på en mängd fenomen, både inom oss själva och i sociala sammanhang, som psykologisk forskning kan ge oss verktyg att bättre förstå. Mängden vetenskapliga resultat och slutsatser har de senaste decennierna exploderat inom psykologin (e.g. DiMaggio, 2002; Field, Sostek, Vietze & Leiderman, 2014; Dobson, 2009; Bramlett & Murphy, 1998). Fältet förväntas växa ännu mer, exempelvis beräknar APA’s Center for Workforce Studies att jobb inom psykologiska fält kommer att öka med 12% de närmsta 10 åren (Novotney, 2011). Framförallt är det neurovetenskap, i/o psykologi (undersöker hur exempelvis företag bättre kan hantera kriser och sina anställdas välmående) och geriatrisk psykologi (undersöker hur äldre kan hantera mentala och fysiska åldersrelaterade förändringar) som förväntas öka (Novotney, 2011).

De senaste 50 åren har den psykiska ohälsan bland unga i världen ökat, och upp mot 20% av alla unga har upplevt en klinisk depression under någon period (Seligman, Ernst, Gillham, Reivich & Linkins, 2009). Socialstyrelsen konkluderar i sin rapport att ökningen av psykisk ohälsa hos unga främst handlar om depression, ångestproblematik och missbruk, men även till mindre grad berör personlighetsstörningar (Socialstyrelsen, 2013). Ungdomars ohälsa är ett problem som stadigt ökar och  undersökningar har visat att de individer bland den unga populationen som upplever sig ha svåra besvär har tredubblats i antal sedan 90-talet (ibid, 2013). Att vara medveten om sina problem och processerna bakom är ofta grundläggande i moderna terapier (Kåver, 2006), och i samma spår har tidigare forskning visat att undervisning i psykologi ökar ungas välmående, lindrar symptomen hos de som redan utvecklat psykiska problem samt har en förebyggande effekt (Shoshani & Steinmetz, 2013). Psykologisk undervisning i en tidig ålder skulle därför kunna vara en förebyggande åtgärd. Ökad kunskap och en förståelse hos elever för psykologiska fenomen kan eventuellt verka som en sköld mot mental ohälsa.

Psykologiprofessorn Joseph Patti beskriver i sin rapport att han under en längre tid funderat på behovet av att införa psykologi i grundskolan. Han ansåg att en sådan undervisning skulle ge eleverna större kännedom om sig själva och samhället de bor i samt ge dem makt att förändra sig själva och sitt beteende (Patti, 1956). 1954 höll Patti i en psykologikurs för 28 åttondeklassare under en termin. De träffades dagligen och kursen bestod av ett brett urval viktiga ämnen från psykologisk forskning, exempelvis personlighetsvetenskap, marknadspsykologi, miljöpåverkan och arv, information om psykologiska hinder man kan stöta på i sitt personliga-, känslomässiga- eller familjeliv samt copingstrategier för att hantera dem. Efter 20 veckor fick eleverna fylla i ett frågeformulär som frågade om elevernas åsikt och intryck av kursen. Även om Patti sökte både positiv och negativ feedback, blev kommentarerna nästan uteslutande positiva, där eleverna vittnade om att deras nyfunna kunskap hade hjälp dem i sitt personliga och sociala liv. Många ansåg att de hade fått en bättre förståelse för hur samhället fungerar på ett sätt som gjorde det lättare för dem att navigera sig i det. Ett av kursens tema var vidskeplighet och flera av barnen nämnde att de nu kommit över denna tro. Ett annat ämne var rädsla, och informationen som delades ut hjälpte ett flertal elever att både komma över sina egna rädslor, och få större förståelse för andras rädslor.
Resultaten är onekligen fängslande, men det finns en del problem med studien. Exempelvis existerar ingen kontrollgrupp, vilket gör att det finns flera variabler som kan ha påverkat resultaten. Psykologilärarens undervisningsstil är unik och kan ha ansvarat för de positiva resultaten. Ett ytterligare problem är att studien publicerades för över 50 år sedan, när både samhället och psykologin som vetenskap såg annorlunda ut jämfört med idag, vilket gör att det kan bli problematiskt att dra konkreta slutsatser utifrån den.

Nyare studier har också studerat införandet av psykologi i grundskolan, fast oftast har studierna inte varit renodlade psykologikurser som i Pattis studie. Ett exempel på en sådan studie genomfördes i Israel. Forskarna var intresserade av att veta hur positiv psykologi som interventionsprogram skulle påverka elevernas kortsiktiga samt långsiktiga psykiska välmående. Interventionen inkluderade träning av alla lärare som under ett år undervisade eleverna i olika ämnen inom psykologi. Den tvååriga longitudinella studien visade att eleverna som deltog (jämfört med en demografiskt liknande skola som inte fick psykologiundervisning) påverkades på flera olika punkter. Eleverna som fick psykologiundervisning visade en minskning i ångest och depressionssymptom, medan kontrollgruppen visade en ökning i depressionssymptom. Liknande såg det ut med self-esteem och self-efficacy som ökade hos deltagarna och minskade signifikant hos icke-deltagarna (Shoshani och Steinmetz, 2013.)

Program som syftat på att höja emotionell och social kompetens hos elever har dessutom resulterat i en akademisk förhöjning (Committee on Defining Deeper Learning and 21st Century Skills, 2012; Schonert-Reichl & Weissberg, 2014). Ett specifikt exempel är Schonert-Reichl et. al. studie (2015) som genomfördes på olika grundskolor i USA. Eleverna fick testa SEL-programmet, ett specialutformat mindfullness-program för barn som lägger stort fokus på att aktivt försöka befinna sig i och fokusera på nuet, på ett icke elaborerande sätt. Vid programmets slut hade eleverna höjt sitt välmående, empati, optimism och perspektivtagande. De stressade mindre och hade minskat symptomen av depression och aggression. De upplevde större kognitiv kontroll och hade även ökat i popularitet bland andra barn. Barnen förbättrade även sina akademiska betyg och förmågor, vilket författarna till studien tror kan bero på faktumet att de mådde bättre generellt. Ökad emotionell och social kompetens leder dessutom till högre stresstålighet (Durlak et al., 2011; Luthar & Brown, 2007), vilket kan behövas i studentlivet. Akademisk inlärning förbättras även av coping-, inlärnings och minnesstrategier (Holt et. al, 2012), strategier som alla härstammar från psykologisk kunskap och forskning. Det är därför rimligt att skolan lär ut sådana strategier till eleverna genom psykologiundervisning, där eleverna får information om hur strategierna fungerar rent psykologiskt och hur man kan använda dem.

Marielle Sterner
Theresa Jurgensen
Jonas Åsbrink
Felix Von Arx
Emma Sandin
Matilda Hallberg
Psykologistudenter på Lunds Universitet

SKRIV UNDER HÄR

Referenser

Bramlett, R. K., & Murphy, J. J. (1998). School psychology perspectives on consultation: Key contributions to the field. Journal of Educational and Psychological Consultation, 9(1), 29-55.

Committee on Defining Deeper Learning and 21st Century Skills (2012). Education for life and work: Developing transferable knowledge and skills in the 21st Century (J. W. Pellegrino, & M. L. Hilton, Eds.). Washington, DC: National Academies Press.

DiMaggio, P. (2002). Needs Cognitive Psychology. Culture in mind: Toward a sociology of culture and cognition, 274.

Dobson, K. S. (Ed.). (2009). Handbook of cognitive-behavioral therapies. Guilford Press.

Field, T. M., Sostek, A. M., Vietze, P., & Leiderman, P. H. (Eds.). (2014). Culture and Early Interactions (Psychology Revivals). Psychology Press.

Holt, N. J., Bremner, A., Sutherland, E., Vliek, M., Passer, M., & Smith, R. (2012). Psychology: The science of mind and behaviour. McGraw-Hill.

Kåver, A. (2006). KBT i utveckling : en introduktion till kognitiv beteendeterapi. Stockholm, Natur & Kultur

Novotney, A. (2011). Psychology job forecast: Partly sunny. Hämtad mars, 2011 från http://www.apa.org/

Schonert-Reichl, K. A., Oberle, E., Lawlor, M. S., Abbott, D., Thomson, K., Oberlander, T. F., & Diamond, A. (2015). Enhancing cognitive and social–emotional development through a simple-to-administer mindfulness-based school program for elementary school children: A randomized controlled trial.Developmental psychology, 51(1), 52.

Schonert-Reichl, K. A., & Weissberg, R. P. (2014). Social and emotional learning during childhood. In T. P. Gullotta & M. Bloom (Eds.), Encyclopedia of primary prevention and health promotion (2nd ed.), pp. 936 –949. New York: Springer

Shoshani, A., & Steinmetz, S. (2013). Positive Psychology at School: A School-Based Intervention to Promote Adolescents’ Mental Health and Well-Being. Journal of Happiness Studies, 1289-1311. doi:10.1007/s10902-013-9476-1

Socialstyrelsen (2013). Psykisk ohälsa bland unga. Stockholm: Socialstyrelsen

Patti, J. B. (1956). Elementary psychology for eighth graders?. American Psychologist, 11(4), 194.

Patti, J. B. (1960). Elementary Psychology for Eighth Graders: Four Years Later. American Psychologist, 15(1), 52.

Booth, S., Marton, F. (1997). Learning and awereness. New Jersey, Lawrence Erlbaum Associates.

M. E. P. Seligman et al. (2009) Oxford Review of Education Vol. 35, No. 3, June 2009, pp. 293–311.

Foto: Marielle Sterner

SKRIV UNDER HÄR

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s