Kampen för ozonlagret

earth-from-space-nasa-20141113224928-54653578cf74a

Även om det sedan flera decennier varit känt att vår miljö är hotad av människan har samhället i stort varit trögt när det kommer till att finna nya lösningar och alternativ. Evans (2011) argumenterar i sin bok Environmental governance att anledningen bakom detta kan förklaras med ett antal hinder som måste övervinnas. För det första är vetenskap och forskares fynd en viktig bas ur vilka lösningar kan komma, men miljövetenskapen är tidvis väldigt osäker, då det är svårt att ge exakta förutsägelser. Oftast pratar man om sannolikheter och ger uppskattningar. Orsakerna kan också vara väldigt osäkert kartlagda, då miljöproblem oftast inte uppstår ur en enda mänsklig aktivitet. Dessutom har lösningarna ofta en subjektiv karaktär då de inte är självklara; det finns olika lösningar vars konsekvenser skiljer sig för olika parter. Det sista hindret enligt Evans är faktumet att miljöproblemen inte bryr sig om mänsklighetens uppritade geografiska gränser. Problemen sprider ofta ut sig över geografiska områden som kräver flera länders samarbete, ibland alla länders. Detta är ofta problematiskt då nationers uppbyggnad fostrar snarare konkurrens än samarbete. Situationen uppmuntrar ibland till fenomenet ”free-riders”, vilket innebär att vissa i gruppen, vissa länder, struntar i att ta sitt ansvar och låter andra ta det.

Det finns dock några ljusglimtar i miljödebatten, och i denna text ska jag fördjupa mig i en av dem.

Jorden skyddas av ett ozonlager, som plockar upp en majoritet av solens ultravioletta strålning. Skulle detta lager försvinna, skulle det medföra extrema konsekvenser för både natur och människa, som exempelvis problem för jordbruk, marina ekosystem samt orsaka cancer och gråstarr. Två amerikanska forskare upptäckte 1974 att ozonlagret kan förstöras när man släpper ut CFC-ämne, som fanns i dåtidens kylskåp och sprejburkar. Nästan direkt efter blev frågan ett hett ämne för allmänheten, som ville se ämnena förbjudas, och mycket aktivism bedrevs. Privata nätverk skapades och ur de växte kraftfulla initiativ, som exempelvis kampanjen ”Ban the can” i USA. Sverige, Kanada och USA blev de första som förbjöd CFC-ämnen år 1978, och kort därefter följde nästan hela världen efter.
När frågan började tas upp anordnades flera konferenser där olika aktörer deltog; regeringar, företag, NGO, och aktivister. Regeringar insåg att makten över denna frågan successivt började delas mellan de och internationella organisationer, företag och NGO:s. 1987 skrevs Montrealprotokollet under, ett viktigt protokoll som i princip hela världens länder (196 länder samt Europeiska unionen) skrev under. I detta protokoll kom man överens om att fasa ut farliga CFC-ämnen. Protokollet gav goda effekter. Produktionen av CFC-ämnen föll 95% från slutet av 80-talet till början på 2000-talet.

Det tog 4 år för att ämnet skulle börja förbjudas, efter att första misstanke dök upp. Denna effektivitet och det goda samarbetet mellan olika parter är unikt. Fallet är ett utmärkt exempel på governance (nätverksstyrning, en modernare version av government) då förändring växte ur initiativ och påtryckningar från både allmänheten, företag, politiker och vetenskapsmän- och kvinnor som tillsammans gjorde sig delaktiga i processen och influerade varandra. Nätverken var flexibla och relativt hierarkilösa

Svårigheterna i kampen
En av punkterna som försvårar miljöarbete är enligt Evans vetenskapens osäkerhet. Intressant nog var kopplingen mellan CFC-ämnen och förstörelse av ozonlagret var på denna tid inte säker. Osäkerheten kvarstod även år 1987 när Montrealprotokollet skrevs under. Det innebär att företag gick med på att förändra sin verksamhet, som kostade de tid och pengar, trots att de hade kunnat ducka för ansvaret genom att säga att det inte finns några säkra bevis. Till en början förnekade dock flera företag som berördes av den nya forskningen att CFC-ämnen skulle vara farliga. Detta är vanligt när företag riskerar att minska sin profit. Även konsumenterna riskerade en viss förlust av att fasa ut CFC-ämnen, exempelvis då det krävdes att de fick byta kylskåp. Detta motstånd försvann dock förvånansvärt snabbt!

En framgångsrik kamp
Många miljöfrågor har starkt stöd från allmänheten, och mycket aktivism bedrivs från både internationella och lokala nätverk. Detta leder inte alltid till förändring, men i CFC-frågan var aktivismen en viktig bidragande faktor. Det kanske viktigaste aktivismen ledde till var att den tillsammans med forskare övertalade både media och politiker. Vidare orsakade detta att företag skulle förlora mer på att inte anpassa sig. Det företag som hade världens största produktion av produkter innehållande CFC-ämnen var amerikanska Dupont. Även om det till en början fanns viss förnekelse av de nya forskningsrönen, valde Dupont att bli ledande i alternativ försäljning. De investerade tid och pengar till att finna bra substitut, vilket skulle göra de konkurrenskraftiga på marknaden. När detta väl hade skett satte det press på resterande företag att också ändra på sig, om de var långsamma hade det inneburit en stor finansiell förlust, då konsumenter hade valt bort de. Dupont agerade på detta vis pga att allmänheten i stort ville det. Dock får man även tillägga att det fanns en viss grad av tur som bestämde. Om Dupont styrdes av helt andra människor hade dessa mycket möjligt kunnat agera olika.
Marknaden var i detta fall också en drivande faktor som underlättade att omvändningen skedde så snabbt. Marknaden var dock beroende av det höga trycka från allmänheten. Vi kan återkommande se, i andra miljöfrågor, att trycket mot företagen inte är stora nog för att det ska vara värt för de att förändra sig, vilket leder till förändring uteblir.
Ur konsumentens perspektiv var det för det mesta av godo att företagen ändrade sig. Konsumenten märkte ingen skillnad av de nya sprejburkarna utan CFC-ämnen, ett faktum som skiljer sig från många andra miljöfrågor. Konsumenten behövde inte sänka sin levnadsstandard eller lägga ut en högre summa för produkten. Gällande kylskåp handlade det om en engångssumma för att köpa ett nytt, vilket får ses som ett mindre hinder.

Ozonlagret visade sig vara väldigt känslig för den förändringen vi utsatte det för, och skulle inte ha anpassat sig till situationen. Om vi hade fortsatt använda CFC-ämnen hade detta lett till en ännu större förstörelse, med ännu grövre konsekvenser. Därmed hade man kunnat säga att detta ekologiska system har låg ekologisk resiliens, vilket innebär låg förmåga att absorbera och anpassa sig till störningar och förändringar. Om ozonlagret hade haft hög resiliens hade politikerna kanske valt att inte agera lika snabbt.
Marknaden och politikerna var dock snabba med förändring. Detta kan ha berott på att substitut till CFC-ämne var relativt lätta att hitta och att dessa inte var sämre samt att motivationen var hög. Man kan säga att berörda parter i denna miljöfråga hade hög resiliens, eftersom de var relativt enkelt för de att förändra sig.

Fallet med CFC-ämnena har lärt oss några viktiga saker. Det har lärt oss hur bra det blir när vi agerar snabbt – idag är ozonlagret snart läkt. Det har lärt oss att vi måste konkretisera problemen. Att vi måste lita på forskarna och aktivisterna i ett tidigt skede. Att marknaden inte behöver se klimatkrisen enbart som ett problem, utan även som en möjlighet för innovation, nya arbetstillfällen och utveckling av verksamhet. Världens större företag kan se på Dupont och få det bevisat att det går att ställa om till miljövänliga alternativ utan att det nödvändigtvis behöver medföra något negativt, om man är med och utvecklar dessa alternativ. Och att göra det tidigt kan göra företaget konkurrenskraftigt. Framförallt har vi kanske lärt oss att när alla samhällsaktörer tillsammans jobbar åt samma mål, blir det snabbt en förändring.

Evans, J. P. (2011). Environmental governance. Routledge.

-Marielle Sterner
Följ oss på Facebook!

1473687

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s