Låt oss skämmas och vara stolta över det

011

Jag har på flera ställen i media sett Carina Nilsson (S), kommunalråd för socialtjänst, vård och omsorg i Malmö, uttala att det är EU-migranters eget ansvar att ordna med bostad under sin vistelse i Sverige.
Resonemanget är i och för sig förståeligt.
EU-migranterna räknas inte som flyktingar, därför har vi inget tekniskt ansvar (om vi inte börjar dra in mänskliga rättigheter i ekvationen) att ordna med boende. Men det är även ett sätt att avsäga sig ett moraliskt ansvar.

Varför räknas dessa EU-migranter förresten inte som flyktingar? De kommer hit för att fly från en ännu värre situation i sitt hemland. Ofta även i desperation för att hjälpa de i sin familj som är kvar. Om situationen hade varit omvänd – om Sverige hade varit som Rumänien och Rumänien som Sverige – så hade de av oss som har det sämst förmodligen gjort samma val. Eftersom valet går att göra. De får vara här i tre månader, även utan jobb och bostad. Det har vi åtagit oss när vi gått med i EU.
EU-migranter gör inget olagligt. Det är inte olagligt att tigga i Sverige.

Den springande punkten är just moraliskt och medmänskligt ansvar. Inte tekniskt ansvar (även om vi skulle kunna argumentera att mänskliga rättigheter ger oss även ett tekniskt ansvar).
Vilket moraliskt ansvar har vi för att det befinner sig människor i vår stad som bor i något som liknar kåkstäder, som lever i en misär som för de flesta svenskar är helt främmande?
Det är där folk resonerar olika.

Vissa hävdar att det moraliska och medmänskliga ansvaret ligger helt på hemlandet.
Med viss rätt. Hemlandet har definitivt ett ansvar. Men vi snackar om länder här som antingen inte kan eller vill hjälpa dessa människor. Att lägga över ett ansvar på någon annan som inte kan axla det är inte acceptabelt.
Vi skall naturligtvis hantera migrantfrågan även internationellt. Vi måste försöka hjälpa hemlandet att hjälpa sina medborgare. Men problemen för EU-migranterna kvarstår tills detta bär frukt.
Och vem tror vi förresten att vi är när vi anklagar migranternas hemländer för att inte ta hand om sina egna? Vi kan ju inte göra det själv. Vi har gott om egna hemlösa som lever på ungefär samma sätt som migranterna.

Och då plötsligt är vi där… nästa besvärjelse för att värja sig mot dåligt samvete: ”Vi måste ta hand om våra egna först.”.
Plötsligt inkluderar vi våra egna hemlösa i samma grupp som vi själva. Något som vi inte har gjort på väldigt länge. För vilka av de som nu helt oväntat förordar kollektivt ansvar för våra hemlösa gjorde någonsin något för dem innan migranterna började pryda våra gator? Vilka gör något nu? Ingen… Man använder nämligen ordet ”vi” väldigt selektivt för att undvika att ta eget ansvar.
När vi säger ”vi” i meningen ”Vi måste ta hand om våra egna först.” så menar vi nämligen staten, kommunen, hjälporganisationer… ja vilka som helst utom oss själva. Det är ju inte vårt personliga ansvar.

Dags för en bekännelse… Jag har inte bjudit in några EU-migranter att bo hos mig. Jag gör i grunden samma sak som alla andra. Jag är också rädd, bekväm och på äkta svenskt maner – främlingsskygg och nästan sjukligt mån om min egna privata sfär.
Skillnaden är att jag inte skyller ifrån mig. När jag går förbi en tiggare och känner att jag inte har råd att lägga några mynt för fjärde gången samma dag så ser jag inte bort. Jag försöker se människan i ögonen, hälsa i alla fall med en nickning och ibland med en klapp på axeln och konfronterar samtidigt mina egna svagheter. Jag får dåligt samvete, och jag försöker inte förklara bort det. Jag är glad för att jag har ett samvete som kan ta sina törnar ibland.

Med detta sagt… vi BORDE skämmas.
Kanske inte i första hand för att vi inte bjuder in migranter att bo hemma hos oss. Mer därför att vi är så väldigt hala när det gäller att ta hand om andra. Att vi istället för att konfrontera vårt obehag när vi ser tiggare på våra gator för vad det är – dåligt samvete – i stället bestämmer oss för att se bort och att hitta på ursäkter varför vi inte behöver hjälpa till. Men det allra värsta… för att vi lägger över skulden för våra egna obehag på andra. Att vi låter obehaget gå över i ilska och främlingsfientlighet.

– Christoffer Göransson
Följ oss på Facebook!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s